Phonetik och Hoova

Phonetik – Lovechild

Finns det ett musikaliskt svar på det faktum att en humla egentligen inte borde kunna flyga så är det definitivt Phonetik. Det har gått nio år sen hans första och enda skivsläpp och efter det har det snackats fram och tillbaka om huruvida Phonetik är ute ur spelet eller inte och när debutskivan ska komma. Men till sommaren är det dags för mannen med ryktena att släppa den efterlängtade debuten. JustDet.se möter upp med hiphopens borttappade kärleksbarn.

Nyligen uppflyttade ifrån Stockholm till Sundsvall möter jag upp med Phonetik (Peter) och Hoova i deras lägenhet där arbetet är i full gång med att bygga upp den nya studion i ett av rummen. I Phonetiks rum hänger den klassiska EP:n Sounds of speech på väggen. Bara fram tills för ett par månader sen så hade han inte ens skivan, men ”bakom Peters rygg" så gick Hoova lös i Stockholm på jakt efter en av svensk hiphops mest svåråtkomliga skivor. Via en kompis lyckas han spåra upp den och får efter många om och men byta sig till den mot Petters Mitt sjätte sinne på vinyl (som han också var tvungen att leta upp). Till slut så kan Hoova lägga händerna på den för att sedan ge över den till dess ursprung.
– Jag tycker ju att han måste ju ha ett eget ex. Så är det ju bara, säger Hoova och fortsätter: Den sitter hårt fast hos dem som har den, men det gick till slut.

Vi sitter i soffan i Hoovas rum och lyssnar på den kommande skivan Survival tactics, och Peters ord: Who we are? / The best so far / From the underground / Against the odds //

Den första kommentaren på skivan jag får ur mig är hur olikt det låter den gamla jazziga ljudbilden. Phonetik ler och svarar lugnt:
– Ja, men det är ju tio års skillnad. Det här är ett sound som jag är mer bekväm med.

Till skillnad ifrån många andra så började inte Phonetik med att skriva texter, han började direkt med freestylandet. Född 1980 i Umeå hade Peter redan några år tidigare blivit introducerad för hiphop av sin storebror, som på den tiden var en hiphopdansare. Enligt Phonetik så börjar det hela med att han ser upp till sin åtta år äldre bror så mycket att han till slut ”halkade” in på det. Vid fjorton års ålder fastnar han för breakdance och graffiti och först när han är sexton år så tar han upp micken på fritidsgården Galaxen i Umeå för att freestyla tillsammans med sina vänner.
– I ett par år var det som att jag fokuserade mer på det än att skriva riktiga texter. Vilket jag gör nu till fullo - att skriva rejäla texter. Det tycker jag är mycket viktigare för då får man verkligen lägga tanke och energi och då vet man att det inte blir något blahaj emellan. Freestyle kan man ju bara ta så pass långt, det är en bra grej om man vill ha direkt kontakt med publiken. Bara skapa en partystämning, men samtidigt är det där med att göra partyhiphop så där och bara liva crowden.

De första studioinspelningarna gjordes 98 till den EP som några år senare skulle få stämpeln som en svensk hiphopklassiker, Sounds of speech, tillsammans med Supersci, (då Superscientifiku, som också gästar på låten Worldwidewackness). Peter har flera teorier om varför skivan fick ett sådant bra mottagande. Den ena är att den låg helt rätt i tiden: independentscenen från USA hade dominerats av skivbolag som Rawkuz med artister som Mos Def i spetsen uppbackade av melodiska och jazziga beats och ingen i Sverige gjorde vid den tidpunkten något liknande. Den andra teorin är att Supersci och soundet de förde med sig, var så pass nytt och så annorlunda mot allt annat som släpptes vid tidpunkten att skivan helt enkelt stack ut ur mängden helt naturligt.

1999 släpptes EP:n och den sålde slut snabbt, men trots det varma mottagandet och ett starkt betyg på den amerikanska hiphopsiten hiphopelements.com så kände sig inte Peter riktigt nöjd med skivan. Enligt honom själv så framförde han den inte en enda gång live. Han längtade efter att gå vidare och trots att han idag är väldigt stolt över Sounds of speech så var den första känslan av skivan som han själv beskriver det, ”nyhetens behag”. Så när det blev dags att möta publiken blev det bara freestyle när han stod på scen. Till slut fick han dock även nog av freestylandet. Phonetik beskriver det som ”freestyleapan” som enbart stod på scenen för att göra sitt lilla nummer och sedan kliva av. För att slippa förknippas med apan bytte Peter namn från Phonetik till Peter Umah. Ett namn med flera innebörder:
- Jag kallade mig för Umah för att Umeå hette Umah från början, för skitlänge sen, när de grundade staden. Dessutom så finns det i Koranen - där betyder Umah broderskap och vi hade en ganska stark sammanslutning i den kretsen som jag umgicks i, i Umeå då. Sen var det ju lite av en ordlek också för det var så mycket rykten om mig så om man säger Pete och sen rUmah… rumor betyder ju rykte på engelska. Så det var ju en liten ordlek där också, men jag tror inte att det finns en enda person som fattar det. Men det räckte med att jag visste det, hehe.

Den pånyttfödde Peter satte genast igång tillsammans med Supersci och Flyphonic att spela in på debutalbumet. Men arbetet rann ut i sanden och det hela slutade med att han, som tidigare hade rappat om kärleken till hiphopen, la ner musiken. Och det tilltänkta debutalbumet fick ligga kvar i Superscis djupa valv, där det ligger kvar än idag. Och varför valde Phon att lägga ner musiken?
– Jag var hemlös ett tag, så jag bodde hemma hos en polare på en utdragssäng bakom hans hylla typ. Ålidhem det också, men det blev så är att jag kände att folk runt omkring mig, de som skulle vara mina såkallade närmaste vänner som också började hålla på med musik, började ta sig in i studios. De tog saker och ting förgivet och vi delade inte samma uppfattning om vad hiphopen skulle handla om. För mig har det alltid var en kärleksrelation för mig till rappen. Det är något som står mig jävligt varmt om hjärtat. Jag kunde gå in och spotta freestyles men sen visade det sig att vad jag än gjorde sa så sa alla varenda gång – även om jag visste att det här inte var särskilt bra så alla ”Ah det här var skitfett” och jag visste liksom att "det här är bra, det här är inte bra". Så jag kände att det blev för mycket ryggdunkningar och sen började folk snacka skit om varandra och försökte klättra på varandra och den ena skulle lyckas bättre än den andra. Jag kände att jag blev less på det där och samtidigt så mådde jag ganska dåligt psykiskt så jag kände att jag behövde en paus. Jag hade ju lite… vad ska man säga? Jag hade ju lite missbruksproblem och så där, och samtidigt som jag la av med det, då la jag av med musiken. För mig var det där ganska förknippat att direkt när man var i studion så rökte man, man festade och allting. Så jag tog avstånd ifrån allihopa och bara fixade en lägenhet på Umeådalen och flyttade in dit och bara höll mig för mig själv i ett och ett halvt år.

Till slut valde han också att flytta ifrån hemstaden ner till Stockholm och valde i samma veva att byta efternamn för att slippa kontakt med någon ifrån sitt gamla liv. Den första som lyckas få tag i honom är Hoova. Efter att ha börjats umgås som de brukade i Umeå så bestämmer de sig för att skaffa en gemensam lägenhet i Stockholm och med sig till lägenheten tog Hoova med sig sin studio. Hela dagarna spenderade Hoova i studion med att göra beats och skriva texter, med Phonetik betraktandes i soffan. Väl medveten om att Peter hade lagt ner musiken så försökte Hoova aldrig att pressa honom till att börja gör musik igen, men en dag så kunde han inte motstå att gå in i mickbåset och plocka upp musiken igen, vilket skulle vara början till hans comeback.
- Det finns ett uttryck som är så här: “If you love something let it go, if it comes back to you it’s yours.” Så var det liksom, jag kände att jag älskar det här men jag kommer att släppa taget om det här och om det här helt naturligt kommer tillbaka till mig utan att jag söker upp det, då är det meningen liksom. Det var så det var, det kom tillbaka och på den vägen är det nu, säger Phonetik. Men jag kan ju ärligt talat säga att under hela den tiden som jag var borta så kände jag hela tiden att det var någonting som fattades. Jag saknade det ju verkligen.


Phonetik byttes tillbaka från Peter Umah med den enkla anledningen att det var det första namnet som han var känd för. Att freestylen och skulle vara nerlagd för att han skulle slippa förknippas med apan igen förnekar han. Freestylandet lade grunden till hans flow och även om han numera fokuserar mer på att skriva och uppträda mer med färdigt material så finns det fortfarande stunder där han tycker att det är roligt att freestyla igen.
– För mig har det alltid varit så där att så fort jag har stått på scen så då är det antingen vinna eller försvinna. Så då har man inte utrymme att tabba sig så då är det bara att köra. Då brukar det funka hur bra som helst. Ibland är man skitpeppad på att freestyla.

Peter var för en andra gång pånyttfödd och det efterlängtade debutalbumet beräknas enligt honom och Hoova till någon gång i juli. Survival tactics är precis så självbiografisk som den låter och musiken är betydligt mörkare än för tio år sen. Aldrig tidigare har Phonetik varit så pass nöjd med sin presentation vilket kan bero på att hela skivan har ett sound som han personligen är mycket mer bekväm med. Hela skivan har producerats av vapendragaren Hoova.

”Who in hell are you to question whether me working with Sci would make my record better / I never settle for less than the best and now you got the sound I stand for and I’ma press it out”

Mycket kritik har riktats mot Phonetik den senaste tiden på grund av hans val att samarbeta med Hoova istället med Flyphonic på sin kommande skiva. Phonetik och Hoova skakar på huvudet åt den bisarra kritiken som riktas mot en skiva som inte ens är släppt än. Trots att båda idag är nöjda med varandras insatser på skivan var Hoova tveksam till att producera den från början. Efter att ha bevittnat Hoova från studiosoffan så visste Phonetik att det var han som skulle få producera det kommande albumet. Efter många om och men lyckades han till slut övertala Hoova och arbetet på det som skulle bli skivan börjades. Ordet "Perseverance" (uthållighet) som sitter tatuerat på Peters högerarm passar väl in i sammanhanget när man tänker på de två år som skivan har tagit att spela in. Men nu är den klar och är i skrivande stund uppe hos Arka från Flyphonic för mastering.

Phonetik: För mig kommer det inte att spela någon roll vad folk säger, för alla som vi har spelat upp musiken för, även fast det säkert är vänner, de gillar det som fan. Det känns jävligt bra och det är ju många artister liksom, jag tycker att det betyder mer att få positiv energi ifrån de som själva gör musik och fattar allt arbete bakom det.

Hoova: Sen är grejen den att jag tror att det kommer att jämna ut sig för jag tror att det finns... alltså lyssnare kan vara egoister. De tyckte om Sounds of speech, de tyckte om grejerna han hade gjort med Flyphonic. Superscis fans och Peters fan går ju hand i hand, - de som gillar Peter gillar Supersci och det är också tvärtom. Så det kommer att finnas folk som kommer att tycka att plattan är bullshit, definitivt. Men jag tror att det där kommer att jämna ut sig, för det kommer att finnas en lyssnarskara som gillar streetrap och som gillar mörkare beats som inte gillar Superscis sound, som istället kommer att gilla Peters nya grejer.

Efter att skivan har släppts kommer duon återigen gå ihop för att släppa ett mixtape som till skillnad ifrån albumet kommer att gästas av ett drös med folk. Några av de mer kända namnen som medverkar där kommer att vara Kashal-Tee, Blackfist och Supersci tillsammans med mindre kända namn som JPS, Picturez och Nicotine.
- Det är så jävla mycket med hiphopskivor idag att när det kommer en hiphopskiva då finns det alltid ett klistermärke där det står att den, den och den är med. Det ska alltid vara det här att det ska vara en massa kända gäster upp och ner och hit och dit. Lite grann så här byggs det på: ”Ja men okej, du gillar kanske inte mig men Timbuk är med också," säger Hoova angående den nästintill totala frånvaron av gäster på skivan (förutom en refräng av honom själv och en annan av sångaren J.W.) med Phonetik skrattande i bakgrunden.

Förutom att ständigt spela in nytt material åt sig själva så håller killarna även på att lansera sitt bolag No Sleep. Båda två säljer genom bolaget material till andra aktörer på den svenska hiphopscenen. Hoova säljer beats och Phonetik säljer verser. Prislistan för att Phonetik ska medverka på ett släpp är för närvarande tusen kronor för en sexton bars vers, femhundra för en refräng och tvåtusen för en hel låt. Mycket har spelats in den senaste tiden åt andra och Phonetik skämtar om att han nu börjar bli lite trött på det.

Många planer för framtiden har Phonetik och Hoova, men först och främst är det skivan som är högsta prioritet. Efter att den kommer tillbaka ifrån Arka så ska den bara skickas ner till Tjeckien och sen är allt svensk hiphophistoria.
- Det är bra att få göra en sån här intervju och säga att skivan kommer den här sommaren i alla fall, säger Phonetik och tar en konstpaus och säger än en gång: Jag är nöjd med den och jag tycker att soundet på den är precis som jag vill ha det.

Läsarna frågar Phonetik


Vad tycker du om svensk hiphop?
- - …hm… jag är inte så insatt. Det är ett ganska stort begrepp och en ganska luddig fråga. Jag tycker att svensk hiphop är på bättringsvägen men att den är aningen färglös och likriktad tyvärr. Jag har haft nöjet att jobba med både Gubb och Hoova som trots att de sett mer motgång än framgång ändå håller på. Jag tycker att svensk hiphop är ganska poppig.

Blir det någon turné eller konserter i sommar?
- Ja det får man hoppas. Vi får se efter att plattan är släppt.

Blir det något mer samarbete med Flyphonic?
- Jo, det tror jag nog. Vi bor ju i samma stad och de håller på att spela in sin nya platta nu.

Relaterade länkar
www.myspace.com/phonetiknosleep


Skribent: Peter Quarnström